DEN VIKTIGA OCH KNEPIGA SAMVERKAN

Alla vill ju samma sak: att det ska gå bra för varje unge!

Varför är det då så ofta komplicerat att få till ett riktigt bra och givande samarbete mellan skola och hem? I synnerhet när vi kommer till likabehandling och mobbning verkar det extra komplicerat.

Det är kanske inte så konstigt när allt kommer omkring, det handlar trots allt om det käraste föräldrar har, vilket de skickar rätt i våra händer att förvalta. Dessutom kantas allt av en mängd för-givet-taganden och grundantaganden.

Som lärare kan man förebygga genom tidigt lära-känna-samtal eller utvecklingssamtal där man bygger förtroendekapital. Ett bra och resonerande föräldramöte där frågan lyfts innan den blivit aktuell kan också göra sitt, liksom en tydlighet i vilka informations- och kommunikationsvägar skolan valt att använda sig av (och inte).

En bra utgångspunkt är att tänka att ”vi ska inte alltid ge föräldrar vad de säger sig vilja ha, utan det de faktiskt behöver”. För det är ju tyvärr så att barn i grupp inte alltid är sådär spontandemokratiska som vi alla skulle önska. Vi har en uppgift att få en och annan förälder att förstå att deras lilla guldklimp faktiskt kan bete sig på olika sätt i olika kontexter.

Självklart måste vi göra det med förståelse och med ömsesidig respekt som grund, liksom en ödmjuk orubblighet där vi inte slirar på våra olika uppdrag och ansvar; de är föräldrar och vi är professionella legitimerade lärare. Båda ytterst viktiga, men med olika roller. Men – faktiskt – med samma mål!

Magnus Blixt

One comment

  1. Pingback: Glömstaresan » Rallystart!

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>