HUR FÅR MAN TILL ETT BRA LÄRANDE UTIFRÅN SAMVERKAN?

Jilda Sürüp © Foto: Erik Amkoff / UR

På skolan behöver man samverka mellan olika lärarkategorier som ämneslärare, svalärare och studiehandledare eller modersmålslärare.

Jag tänker att ju mer eleven är delaktig i ordinarie undervisning desto viktigare är det att man har en god kommunikation mellan lärarna om elevens progression i undervisningen, sett till framgångar men också de svårigheter som eleven stöter på. I det här sammanhanget behöver sådan information förmedlas vidare till studiehandledaren som kan vara den starkaste kanalen att använda när eleven är relativt nyanländ. Mycket kunskap och information förmedlas genom modersmålet under en första tid i skolan och därför är samverkan och kommunikation mellan ämneslärare och studiehandledare värdefullt.

Om studiehandledningen sker mer punktvis som jag skulle vilja kalla det, alltså att studiehandledaren inte verkar på skolan en större del utöver tiden med eleven, så behöver man se över hur man kan utveckla kommunikationen. Under programmets gång fick jag veta att man i Borås gör en ny beställning av studiehandledning var 8:e vecka då man har sett att elevens stödbehov förändras ganska snabbt. Jag anser att utvärdering av insatserna man gör för elevers lärande alltid behöver utvärderas med utgångspunkt i vad som ger mest effekt på elevens lärande.

Min erfarenhet är att det mest effektfulla lärandet i förberedelseklassen sker när studiehandledaren är med på plats och studiehandledningen sker i sitt rätta sammanhang, dvs. på ett inkluderande sätt i klassrummet, precis som Tamar Ucar berättade att de gör på Sprint i Örebro där hon arbetar. Här är det också betydelsefullt att det möjliggörs gemensam planeringstid för ämnesläraren och studiehandledaren, allt för att öka förutsättningarna för studiehandledaren att på bästa sätt förbereda sig inför kommande studiehandledningstillfällen men också för att få en samsyn kring vilka förmågor eleven bär med sig och de kunskaper som eleven behöver utveckla.

Däremot om eleven deltar i ordinarie undervisning i flera olika ämnen och därmed behöver stöd av studiehandledaren i de olika ämnena är det mer praktiskt att studiehandledningen sker utanför klassrummet. Man kan också tänka sig en annan form där genomgången sker gemensamt i klassrummet och det individuella arbetet eller grupparbete får ske utanför klassrummet då det kan underlätta för eleven att föra resonemang om och få ämnet förklarat för sig utifrån sina behov. Elevens behov måste alltid vara i centrum, precis som med allt annat vi gör i skolan.

Jag vill också påpeka att även rektorn har ett ansvar här i att möjliggöra gemensam planeringstid för ämneslärare och studiehandledare. De studiehandledare som är mycket på en och samma skola eller enhet behöver också ingå i skolans utvecklingsarbete, det blir ett sätt att ta tillvara på varandras kompetens och samtidigt utvecklas ihop mot skolans mål som utvecklingen bör sträva mot.
Man behöver också regelbundet utvärdera om studiehandledningen ger den effekten som man kan förvänta sig. Om inte så behöver man se över hur man kan utveckla skolans rutiner och bygga ut samarbetet för att se en tydligare progression i lärandet hos eleven.

Det var intressant att höra några röster kring samverkansprojektet i Vänersborg där de har satsat på nyanlända vuxna som är med och gör prao i skolan. Eftersom jag själv har varit elev med föräldrar som emigrerat till Sverige för nästan fyrtio år sedan, så inser jag också betydelsen av att nyanlända elever har förebilder i skolan som även de kan identifiera sig själva med. Det är värdefullt att skolans pedagoger också speglar den mångfald som finns ute i samhället. Om projektet i Vänersborg visar sig vara ett framgångsrikt koncept för nyanlända att utveckla språket snabbare och samtidigt få en introduktion till arbetslivet så är det nog värt att se över möjligheterna att starta liknande projekt även på andra håll i landet. Här är det dock viktigt att poängtera att kompetens och kvalité i undervisning inte får vara underordnat något annat, därav behöver man även se på hur man kan få de nyanlända vuxna till att ingå i skolans kompetensutvecklingsinsatser och se till deras del i det kollegiala lärandet.

Mina elever bor i en segregerad stadsdel där de har allt de anser är viktigt för dem: vänner, skola, bibliotek, fritidsgård och köpcenter. Ibland kan världen för eleverna bli så liten och det är då skolans kompensatoriska uppdrag gör sig påmint. Hur ska vi lyckas med att integrera våra elever och få dem att prata, utsättas för och lära sig svenska även efter skoldagens slut? Metin Rhawi från Södertälje deltog i programmet via Skype och berättade om hur de arbetar för att få in nyanlända elever i föreningslivet. I Norrköping har vi ett samverkansprojekt utifrån fotboll som mina nyanlända elever blev involverade i under förra läsåret. Under den här våren ska projektet fortsätta och andra nyanlända elever ska få möjlighet att delta. Projektet initieras av kommunen och kontakten går via skolan, men aktiviteterna sker på elevens fritid. Framgången i det här projektet är att eleverna blir delaktiga i sociala sammanhang, de får en meningsfull aktivitet att utföra på sin fritid vilket samtidigt ökar livsglädjen och motivationen till att vilja lyckas. Men det blir också ett långsiktigt sätt att minska segregationen i samhället och lära sig det svenska språket vilket är nästan viktigast när man är nyanländ och bor i ett segregerat bostadsområde.

Jilda Sürüp

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>