DATALOGISKT TÄNKANDE I LÄROPLANEN

Christina Löfving © Foto: Erik Amkoff / UR

Datalogiskt tänkande. Vad betyder det? Jag försöker ringa in uttrycket, men famlar. För mig handlar det en hel del om problemlösning och att förstå något av hur Internet fungerar. Att bena ut och tänka i flera led, att felsöka och våga ompröva. När Karin Nygårds, Fredrik Heintz och jag samtalar med Isabella Grybe i Lärlabbet om just datalogiskt tänkande, inser jag att begreppet är mångtydigt. Det är ofta så med begrepp. Oavsett om vi talar om så vitt skilda saker som läs- och skrivutveckling, vänskap eller förmågan att kritiskt granska, lägger vi in olika innebörd i begreppen.

Av den anledningen tycker jag det var viktigt att Fredrik Heintz, docent vid Linköpings universitet, fanns med i studion. Jag välkomnar att forskningen hjälper oss att bena ut och reda ut både begrepp och innehåll.

Men behövs datalogiskt tänkande i skolan? Behöver elever förstå hur programmering fungerar? Jag tror det. För mig står inte det i motsats till annat. Datalogiskt tänkande behöver inte vara något så exklusivt att det inte ryms i undervisningen idag.

Som lärare fungerar jag så här: Jag läser läroplanen, jag funderar över dess syften och kunskapskrav, precis som jag funderar över hur jag ska arbeta med det centrala innehållet. De är mina riktlinjer och utifrån dem är jag fri att använda min pedagogiska kompetens. Och då läser jag till exempel i syftesdelen för teknikämnet i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr11:

”Undervisningen i ämnet teknik ska syfta till att eleverna utvecklar sitt tekniska kunnande och sin tekniska medvetenhet så att de kan orientera sig och agera i en teknikintensiv värld.”

Det är utifrån det jag måste planera. Så hur ser vår teknikintensiva värld ut idag? Består den enbart av hävstänger, block och talja? Nej, den består även av programmerade verktyg. Jag läser också i det centrala innehållet i årskurs 1-3 för teknik:

”Undersökande av hur några vardagliga förmäl är uppbyggda och fungerar samt hur de kan förbättras.”

Att vi tittar på spel gjorda i till exempel onlineverktyget Scratch, går in bakom spelet, tittar på händelseblocken och själva förbättrar spelen är kanske då inte så konstigt och exklusivt. Det är det jag väljer att göra med mina elever utifrån läroplanen. Vi arbetar även med det lutande planet och hävstänger, men vi väljer inte bort programmeringen. Jag läser in i läroplanen att det är möjligt. Surfplattor, datorer, smarta mobiler och andra digitala verktyg är vardagliga föremål för våra elever idag. Samtidigt inser jag att vi alla läser läroplanen väldigt olika och väljer det stoff eleverna ska arbeta med på olika sätt. Det gäller inom alla ämnen och inte enbart när det gäller digital teknik. Det är en del i lärarens profession att ha den möjligheten. Det innebär dessvärre att en del elever inte kommer lära sig hur programmering fungerar inom ramen för datalogiskt tänkande och att den demokratiska biten med att förstå och ha möjlighet att påverka sin samtid kan bli lidande. Jag tror att läroplanen därför behöver förtydligas och välkomnar det uppdrag Skolverket nu har fått när det gäller just detta.

Det avsnitt vi var med om att spela in för Lärlabbet gav mig många funderingar. En sak kan jag säga säkert – frågan om datalogiskt tänkande i skolan både berör och stör, men är som jag ser det väldigt viktig.

Christina Löfving

One comment

  1. Pingback: Inte ett spår, utan många | itmamman.se

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>