STORYFICATION INSPIRERAR

Katarina Eriksson. Foto: UR
Katarina Eriksson. Foto: UR

”Eftersom vi vet att vi inte kan lära ett barn allting är det bäst att lära det att lära sig själv” – Brook Adams, 1879.

Min bakgrund är att jag är Ma/No-lärare årskurs 1-7, utbildad Montessorilärare och har arbetat på en Montessoriskola i 15 år. Där pratar man ofta om begreppet ”Hjälp mig att hjälpa mig själv”. Det är en av grundtankarna. Det handlar om hjälp till självhjälp, uppmuntran till initiativ och aktivt tänkande som utvecklar barnets tro på sig själv och sin egen förmåga. Det handlar om att anpassa material och omgivning efter barnet så att det kan bli så självständig som möjligt i den miljö den befinner sig i. För det lilla barnet är bord, hyllor och stolar lägre för att barnet ska klara uppgifter på egen hand.

Jag lämnade Montessori för snart 5 år sedan, men bär med mig ”Hjälp mig att hjälpa mig själv”-tanken. Jag ser den tanken som starkt knuten till den digitala värld vi lever i. Det handlar om att vi måste hjälpa och handleda eleverna för att de ska kunna bemästra och känna sig som en del av verkligheten utanför skolan, att de kan kritiskt granska information för att på så sätt kunna avgöra relevans, att vara bekant med och utveckla sina kunskaper om internets olika möjligheter för att på så sätt kunna använda dessa kunskaper för att hjälpa sig själv att utvecklas.

På min skola arbetar vi med bloggar, för att utveckla och stötta eleverna. Via klassbloggen ska eleverna kunna bli så självständiga som möjligt. Här ska de finna information som hjälper dem i skolarbetet- instruktionsfilmer, kalender etc. Via bloggen ska de kunna utveckla sin självständighet och minska sitt beroende av både föräldrar och lärare.

På Alviksskolan här i Luleå har vi även projektbloggar via ”Storyfication”(storyline+gamification) som är ett eget framarbetat koncept. Det är ett ämnesövergripande arbete i en digitaliserad värld.  Vi har under de senaste 4 åren haft 4 olika storyficationprojekt. De sträcker sig över ett helt läsår. I projekten har eleverna fått skapa sig en karaktär som följer dem under läsåret. Det är ett uppdragsbaserat lärande över ämnesgränserna. Förmågorna tillsammans med centralt innehåll bygger upp uppdragen. Gamification handlar om att vi använder spelmekanismer i verkliga situationer för att skapa engagemang hos eleverna. Genomgående för alla storyficationprojekt är att gamification bland annat sker genom att eleverna, genom att lösa olika uppdrag får inredning till sitt virtuella hus. Gamification sker även genom andra appar och program, ex programmering och Minecraft. Vi har observerat att detta sätt att arbeta på skapar motivation och engagemang hos våra elever.

För att förberedas för det samhälle eleverna i framtiden ska möta måste vi i skolan följa både vad eleverna och samhället kräver. Vi måste komma ihåg att det som skapar motivation och engagemang idag, vad gäller digitala verktyg kommer säkerligen inte vara motiverande om 10 år. Vi pedagoger måste följa utvecklingen. Att lära sig använda digitala verktyg är ingen snabbkurs. Det kommer hela tiden nya saker att förhålla sig till, sålla, värdera och ompröva. Kanske är det just här vår profession sätts på prov. Digitala verktyg i sig är inget självändamål. Den pedagogiska tanken måste vara i fokus! Verktyg som ger det där lilla extra växer inte på träd.

I och med Lärlabbets besök på skolan fick vi i arbetslaget tillsammans sätta ord på det som vi ser lyfter vår undervisning. Att i samtal lyssna in varandra och föra dialog var mycket givande. Att reflektera över sin egen undervisning är otroligt viktigt. Att verkligen ta sig tid. Här fick vi möjligheten på ett organiserat sätt lyfta våra tankar kring hur de digitala verktygen har påverkat och påverkar vår undervisning.

Våra slutsatser är:
Storyfication inspirerar och ger eleverna lust att lära.
Storyfication inspirerar och ger oss lärare lust att undervisa.
Vi är alla vinnare!

Katarina Eriksson

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>