FLEXIBLA UNDERVISNINGSMILJÖER

Kenth Hedevåg. Foto: UR.
Kenth Hedevåg. Foto: UR.

En skolas organisation behöver hela tiden utvecklas och förändras. Skollagen och läroplanen styr verksamheten men ger stora möjligheter till olika pedagogiska upplägg för att undervisningen ska passa alla barn och ungdomar.

En skolas organisation får aldrig bli viktigare än de elever som av skolplikt måste gå där. För att kunna möta barn och ungdomar som ställer extra krav på verksamheten behöver personalen en stor generell kompetens. Det behövs också göras individuella kartläggningar av elevers styrkor och svårigheter. Detta för att kunna bygga vidare på de starka sidorna samtidigt som stöd ges för de svårigheter som uppkommer.

Det är varje pedagogs ansvar att, så långt som det är möjligt, lägga upp undervisningen så att det ska passa alla elever. Men en del elever har ändå väldigt svårt för att tillgodogöra sig undervisning i större grupper. Detta gäller ofta för elever med svårigheter inom autismspektrat. I skolan ställs allt större krav på kommunikation, socialt samspel och föreställningsförmåga. Höjda krav innebär att det ofta behövs speciella pedagogiska anpassningar för elever som har svårigheter med dessa förmågor. Skolverket och Socialstyrelsen skriver i boken ”Vägledning för elevhälsan” (2014) att en del elever inom autismspektrat kan gå i vanlig klass med särskilt stöd medan andra helt eller delvis behöver få undervisning enskilt eller i mindre grupp. Skolverket är också noga med att påpeka att det inte får finnas krav på en diagnos för att få ett speciellt pedagogiskt stöd. Det är alltid behovet hos eleven som avgör vilket stöd som ska ges. Det behövs fler flexibla pedagogiska varianter som inte är låsta av gamla strukturer när vi ska möta unika elever. Den vanligaste modellen i skolan är fortfarande en klass på 25-30 stycken elever i ett klassrum under ledning av en pedagog där undervisningen ofta bedrivs ämnesvis och under korta lektionspass.

Är det säkert att denna form passar bäst i vårt nya informationssamhälle eller är den ”en fossil rest” från ett gammalt system?

Det finns flexibla varianter där unika elever har fler alternativ att välja på än att bara vara hänvisade till antingen klassundervisning eller särskild undervisningsgrupp.

Här kommer ett exempel på en mer flexibel lösning:

Alice fick tidigt en diagnos inom autismspektrat. Hon kunde läsa och skriva redan innan skolstart och hon har också stor faktakunskap inom flera olika områden. Det är betydligt svårare för henne att kommunicera och samspela med både kamrater och med vuxna i skolan. Hon har mycket kunskap men när det gäller att reflektera, värdera och sätta den i ett sammanhang behöver hon mycket stöd. Alice har haft stöd av en mindre undervisningsgrupp under hela sin skoltid och ska nu söka in på gymnasiet.

Alices pappa säger på det sista föräldrasamtalet: ”Det är tack vare er i den mindre gruppen som det gått så bra!”

Så här ser det pedagogiska upplägget ut på Alices skola:

Ett arbetslag har som speciellt uppdrag att utveckla ett särskilt stöd för elever som har svårigheter med kommunikation, socialt samspel och fantasi/föreställningsförmåga. En lokal arbetsplan har upprättats som mer i detalj beskriver verksamheten.

All personal har fått extra fortbildning kring denna målgrupp. Några pedagoger har fått ytterligare utbildning och får kontinuerlig handledning.

Ett grupprum som ligger i anknytning till de ordinarie klassrummen används som en alternativ undervisningslokal.

Varje elev i den mindre undervisningsgruppen har en klasstillhörighet och ett individuellt upplägg. Detta bygger på information från eleven och vårdnadshavarna samt på den information som finns från elevens tidigare skolgång.

I grupprummet finns individuella arbetsplatser och en ökad tillgång till digitala hjälpmedel.

Den pedagogiska idén bygger på att eleven ska ha en så stor känsla av sammanhang som möjligt. Detta innebär bl.a. att uppgifter anpassas och att olika aktiviteter förbereds noga. Alternativa sätt att kommunicera används för att göra eleverna mer delaktiga och för att de i ökad grad ska kunna påverka sin skoldag.

Eleverna, i den mindre undervisningsgruppen, har efter behov möjlighet att växla mellan olika undervisningsformer. Här kommer några exempel på olika varianter.

  • I helklass utan extra stöd
  • I helklass med anpassningar och extra vuxenstöd
  • I det anpassade grupprummet
  • I grupprummet tillsammans med elever från klassen
  • Individuell undervisning
  • I helklass under t.ex. en genomgång och sedan i grupprummet

En ökad samverkan sker mellan skolan, vårdnadshavare och det professionella nätverket kring eleven.
De övriga eleverna i klasserna får information om den mindre undervisningsgruppens syfte och vilka elever som får stöd där.
Den mindre undervisningsgruppen uppfattas som en resurs och det pedagogiska upplägget kommer också många andra elever tillgodo.

Måste en mindre undervisningsgrupp vara särskild?
Kan den inte bara få vara en pedagogisk variant?
När någon inte passar in i mallen behövs en ”skräddarsydd” lösning!

Kenth Hedevåg

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>