BETYG – SÅ FUNKAR DET!

Det här är en film för vårdnadshavare i grundskolan om hur betygssättning går till. Den fungerar bra att visa på föräldramöten eller för föräldrar att titta på hemma.

Föreläsare: Anna Karlefjärd
Manus: Tobias Berger
Produktion: OPTV och Presentationsfilm

Ett samarbete mellan Pedagog Värmland och Karlstads kommun.

MÖJLIGA TEMAN 2016

Vi på redaktionen önskar dela med oss av våra tankar! Nedan följer tänkbara kategorier med olika underrubriker.

Vad ska vi satsa på under 2016? Kom gärna med egna förslag!

© Foto

Lärande och undervisning i en digital värld

  • Medie- och informationskunnighet – vad behöver vi kunna i framtiden?
  • Elevers egen produktion och lärande
  • Digital didaktik – hur kan jag undervisa än mer elevmotiverande?
  • Filterbubblor, källkritik och desinformation – vet dina elever hur
    informationsvägarna fungerar i cyberrymden?

Skolan som demokratiarena och mötesplats

  • Samverkan med närsamhälle, föreningsliv, vänskolor
  • Värdegrundsarbete i ämnesundervisningen
  • Elevers väg till att bli delaktiga, aktiva samhällsmedborgare
  • Fritids som potential för sociala relationer och möten

Hälsa och lärande

  • Framgångsrikt förebyggande elevhälsoarbete
  • Att tidigt fånga upp elever på väg in i psykisk ohälsa
  • Grupprocesser och relationer i undervisningen
  • Alla sinnen spelar roll – eller vad har kultur med skola att göra?

Diagnosen och behoven bortom diagnosen

  • Mer om adhd och lärande
  • Mer om autism, asperger och lärande
  • Mer om språkstörningar och lärande
  • Alla har vi funktionsvariationer

Ledarskap och pedagogik

  • Det pedagogiska skolledarskapet för elevens lärande – rektorn som ledare av den pedagogiska utvecklingen i klassrummen
  • Det relationella ledarskapet och att bemöta de svårmötta eleverna…
  • Struktur och ledarskap för god undervisning
  • Det kollektiva ledarskapet – ledarskap byggs av team och kollegor, el. tvålärarsystem

Den tvärkompetenta skolan

  • Fritids och skola – hur kan de stärka varandra för elevens utveckling?
  • Det är team som ska ta emot nyanlända – hur kan vi arbeta tillsammans utifrån olika kompetenser?
  • Ämne + SVA = sant! Den språkutvecklande undervisningen behöver fler kompetenser
  • Övergångar mellan stadier – hur tar vi vara på våra kollegors redan gjorda erfarenheter?

EN PROGRAMLEDARES TANKAR

© Foto: Privat

Jag sitter med en kaffekopp framför datorn och ska precis börja skriva manus inför Lärlabbets andra program inom kommande Tema: Betyg & bedömning.

När vi på redaktionen tillsammans med vår referensgrupp, som består av ett 20 tal lärare runt om i landet, satte det här temat i september, kändes ämnet ganska självklart och lätt – men ju mer jag sätter mig in i detta, desto mer komplext känner jag att det blir.

Förra veckan spelades första programmet in – och då handlade det om elevens förståelse för bedömningen och hur man kan jobba med det.

Programmet jag skriver manus till nu, ska handla om hur man som pedagog kan jobba med olika typer av bedömningsunderlag för att synliggöra elevernas kunskaper.

Det finns ju fantastiskt många möjligheter med detta i och med dagens olika digitala verktyg, men också svårigheter. Att bedöma andra uttrycks- och redovisningsformer än det skrivna ordet – kan många gånger vara utmanande. En film, en podd eller ett spel – hur bedömer man det?

Hur urskiljer man och bedömer de olika kompetenserna i förhållande till varandra och hur ser nivåerna i de här kunskaperna ut?

I programmet tar vi även upp det här med Tysta kunskaper. Vad är det egentligen? Och hur bedömer man det? Vi kommer att ha en teaterlärare med oss som berättar hur hon med hjälp av Learning Studies – fått syn på, benat ut och kunnat sätta ord på kunskaper och dess nivåer inom ämnet teater – som gestaltningsförmåga, improvisationsförmåga och förmågan att vara närvarande.

Tema: Betyg & bedömning sänds med start den 1 november 2015.

Trevlig helg!

Isabella Grybe,
programledare

SKOLATMOSFÄREN

Jag fick anstränga mig. Jag såg att han tittade på mig och pratade med mig, men jag hörde knappt vad han sa. Jag nickade lite ansträngt och hoppades att det var rätt reaktion, medan jag diskret flyttade mig närmare för att kunna replikera. Då lektionen började fortsatte han sitt lågmälda prat inför eleverna. Jag insåg att det var helt medvetet. Han var proffs på att påkalla uppmärksamhet – genom att tala med låg volym. Så blev ljudnivån i den livliga mellanstadieklassen behaglig.

Jag har tillsammans med kollegan Daniel i ett drygt halvår nu rest runt till skolor i Sverige och gjort reportage för #lärlabbet. Varje gång är det med spänning vi stiger in i en ny skola. Oftast har vi bara någon enstaka timme på oss för att fånga den lärare som lovat berätta om sitt jobb för kollegor runt om i landet. Samtidigt ska vi hitta något annat än läraren att filma, för att försöka visualisera det hen berättar om. Då gäller det att snabbt gripa taget om stämningen i skolan. Därför har jag lagt mig till med värsta detektivvanan då jag stiger in i en ny skola. Med blick, hörsel och doftsinne scannar jag av vart vi kommit. Hur ser byggnaden ut? Var rör sig eleverna? Har klassrummen fått frisk luft nyligen? Möter lärarna varandras blickar? Vilka färger dominerar? Är det rent i korridorerna? Känns personalen stressad? Är eleverna med på noterna? Hur är ljuset i de olika rummen? Vilka ljud stör och vilka berör?

Det som förvånat mig – efter att i åratal utanför skolvärlden mest hört klagomål om minskade resurser – är att atmosfären i skolorna idag är väldigt positiv. Vi har känt oss välkomna överallt. Visst har det ibland städats lite extra för att tv ska komma på besök. Det går ändå inte att iscensätta allt för att det kommer utomstående in i ens vardag. Stämningen finns där oberoende. Skolan må vara sliten, eleverna kan vara högljudda och lärarna springer mellan lektioner – ändå är det med vaken och nyfiken blick de möter varandra. Ett leende då eleverna stillat sig för lektion, ett skratt då någon busar till det på rasten och en kram då någon gråter efter oenigheter på gympatimmen. Värme. Jag har upplevt att det finns en förståelse och respekt för alla elevers och lärares olikheter. Är det ett resultat av mera kunskap? Av ett mera mångkulturellt samhälle? Eller av att människan innerst inne är god? Var på vägen tappar vi i så fall naturligheten och uppriktigheten i mötet med våra medmänniskor? Stämningen i skolorna är ofta mycket bättre än stämningen på andra arbetsplatser jag besökt i jobbsammanhang.

Jag hoppas vi alla kunde hålla kvar barnens – och lärarnas – öppenhet i våra vuxna vardagar. Tänk om vi i långa kontorskorridorer möttes av ett hej eller åtminstone en blick varje gång. Tänk om vi fick en klapp på axeln en dag då vi har motgångar i jobbet. Tänk om vi såg varandra mer.

Nästa gång du tycker att du inte blir hörd på ett möte – pröva på att sänka rösten.

Trevlig helg!

Susanne Skata,
inslagsproducent

GLÄDJEN ÖVER ATT FÅ SKRIVA FRITT

© Foto: Privat

Jag satt i min 8-åriga dotters utvecklingssamtal och vi pratade om hennes skrivande.

Hennes senaste alster handlade om en isglass som hade tråkigt och bestämde sig för att åka till Guadeloupe på lyxsemester. Den skulle unna sig all-inclusive! Men väl på plats blev det katastrof.

Solen gassade, glassen svettades och det var ytterst nära att den gick en ond bråd död till mötes. Efter mycket om och men slutade allt ändå lyckligt med att glassen åkte hem till Sverige och tog in på ett hotell i Gamla stan – med jättemycket air condition!

Läraren utvärderade min dotters skrivande och tyckte visserligen att hon skrev bra men att hon måste lära sig att begränsa sig och inte flyta iväg så långt.

Det är inte ofta det händer. Men jag blev så arg. Men mest blev jag rädd att hon skulle ta till sig det här tramset.

Jag tänker på min egen lärarinna i lågstadiet. Britta. Som i hemlighet hade sagt att jag stavade som en kratta. Men att hon inte ville rätta sönder mina texter med röda bockar, eftersom det vore brottsligt att ta ifrån mig skrivarglädjen.

Det här berättade min mamma för mig långt senare. Och tro det eller ej – vid det laget hade jag lärt mig att stava.

Jag känner en sådan tacksamhet till Britta. Kanske är det delvis hennes förtjänst att jag sitter här och skriver idag. Men framförallt blir jag så otroligt varm i hjärtat. För när jag nu har förmånen att jobba med Lärlabbet märker jag att det kryllar av er ”Brittor” därute i skolan.

Trevlig helg!

Hanna Roos,
redaktör

VECKAN FÖRE INSPELNING

Det här innebär peaken av mitt arbete. Alla medverkande måste veta vad som väntar dem under inspelningsdagen här i studion. De ska få känna sig förberedda dels på ämnet, dels på vad som väntar dem rent praktiskt.
Många har aldrig varit med i en liknande situation och undrar förstås hur det går till, hur gör man i studion och vad händer om man kommer av sig?

Jag vill att alla ska känna sig trygga och lugna i våra händer och detta är mitt främsta mål såhär veckan före bandningen av programmet. Något som jag tar för givet kanske är ett frågetecken för en gäst, det som är min vardagsrutin kanske är en annans största oro. Och kanske är det just så jag själv skulle känna om jag skulle träda in i rollen som lärare för en dag?

Vid det här laget är alla medverkandes resor köpta, all praktisk info har skickats ut – allt från hur man hittar hit till vad man kan tänka på gällande kläder.

Dagarna strax före inspelning ägnar jag också mycket åt körschema och finslipning i tidsplaneringen. Jag kontrollerar att pressfotograf är bokad, förbereder underlag till redigeraren så hen vet vilka namnskyltar som ska läggas m.m. Det är många detaljer som måste bli rätt.

Flera veckors arbete ligger bakom varje inspelning och det är just den dagen som är det roligaste i mitt jobb!

Trevlig helg!

Carin Evander,
projektkoordinator