Taggad: bedömningsunderlag

SÅ ENKELT

Patrik Hernwall. © Foto: Erik Amkoff / UR

En sak vi konstaterade i vårt samtal var att en viktig kvalitet i att erbjuda elever ett bredare utbud av kommunikationsformer än den skrivna texten, är att fler elever ges möjlighet att uttrycka sina förmågor, kunskaper och kompetenser på ett mer rättvisande sätt. Att de helt enkelt ges möjlighet att ”komma till tals”. Även om den skrivna texten är viktig, så har den också en hög grad av komplexitet vilken det tar tid att lära sig hantera.

Ja, den skrivna texten är viktig. Men så är också bilden, ljudet, filmen, dramatiseringen, hantverket, det talade ordet och gesterna. Med digitala medier erbjuds möjligheter att kommunicera via uttrycksformer – och inte minst en mix av uttrycksformer – som bara för några få år sedan var förunnat en liten skara experter. Den skrivna texten är idag en av flera möjliga former för att kommunicera, vilket ger fantastiska möjligheter för inte minst de som varit begränsade i textens dominans.

Detta är, som ni ser, en blandning av sakargument och värderingar. Må så vara.

Men det var en sak som vi inte explicit uttryckte i denna diskussion. Något av fundamental betydelse, såväl i mänskliga som i politiska och ideologiska hänsyn. Detta enkla: vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle där människor med andra språk, andra skriftsystem, andra skolsystem kommer till Sverige, många för att få ett bättre liv. Dessa människors möjligheter att få uttrycka sig, att klara skolan, får naturligtvis inte begränsas av rent tal- eller skriftspråkliga barriärer. Kompetenser, förmågor, kunskaper – men också erfarenheter, tankar och önskemål – kan uttryckas via andra kommunikationsformer. Här finns sannolikt också en central drivkraft för att främja lusten att erövra det svenska språket, med dess grammatik, alfabet och egenheter. Eller, så här, ju fler kommunikationsformer, desto fler röster, desto fler kommer till tals. Att främja detta är sannolikt en av skolans essentiella uppgifter.

Så enkelt.

Patrik Hernwall

ALLA SKA KOMMA TILL SIN RÄTT

Helena Kvarnsell. © Foto: Erik Amkoff / UR

Jag har varit med i digitaliseringen av skolan på olika sätt sedan jag var färdig lärare vid millenniumskiftet. På en av de första skolorna handlade det om att använda min lärardator och någon enstaka stationär dator som fanns i klassrummet, på nästa skola hade vi datorsalar som jag använde någon gång i veckan. Den stora skillnaden i arbetssätt kom dock först när skolan bestämde sig att satsa på en dator per elev och jag fick min första sjua med datorer 2009. Ännu tydligare blev förändringen när den nya läroplanen kom 2011. Jag kan inte se hur jag skulle ha någon chans att bedöma mina elever i alla de förmågor som de ska utvecklas i om vi inte hade god tillgång till digitala verktyg.

Jag tackade ja till att vara med i panelen om bedömning i olika uttrycksformer eftersom jag tycker att frågan är viktig om än svår. För att alla elever ska komma till sin rätt, men också för att på något sätt effektivisera för läraren, behöver vi ta till oss de digitala verktygen på riktigt. Vi måste sluta tänka för mycket på hur vi har gjort och istället tänka på hur det skulle kunna göras på bästa sätt. Ibland är svaret text, ibland är svaret ljudfil. I de allra bästa bedömningstillfällena så lär eleven samtidigt. Det vill jag uppnå och det var intressant att vara med i programmet och prata med Eva och Patrik, ännu intressantare i eftersnacket och gissningsvis blir samtalet än mer intressant och givande ju längre tid det pågår. Jag vill uppmuntra alla att samtala om bedömning och att ibland göra det med andra lärare från andra skolor, från andra stadier och i andra ämnen. Och varför inte bjuda in en forskare som samtalsdeltagare också?

Helena Kvarnsell

JAG TROTSADE JANTE

Eva Söderberg. © Foto: Erik Amkoff / UR

Trött och lite orolig över vad jag gett mig in på kom jag till tv-huset sent på eftermiddagen. Jag möttes av trevlig och proffsig personal, som verkligen tog udden av min oro och duktiga make-up tjejen Mikaela lyckades trolla bort mitt trötta ansikte och få mig att känna mig redo för vad som helst.

Den största anledningen till att jag trotsade Jante och tackade ja till att vara med i Lärlabbet är att jag tycker att vi som undervisar i de praktisk estetiska ämnena sällan hörs i diskussioner kring skolan. Vår arbetssituation och vårt utgångsläge skiljer sig åt lite, även när det gäller betyg och bedömning om man jämför med ämnen där läraren relativt snabbt hinner lära känna sina elever väl. Vi undervisar väldigt många, oftast alla elever på skolan vid få tillfällen på terminen och är ofta ensamma i vårt ämne. För egen del har det oftast betytt halva skolans elever den ena terminen, och sedan resterande del av eleverna nästa termin. Det blir många nya relationer som måste skapas och återskapas.

Jag själv har valt loggbok som bas för mitt bedömningsunderlag och jag använder den i dialog med eleverna där jag kan se om de förstått vad som krävs av dem i ämnet och jag tänker också att loggboken är en hjälp för dem att minnas förra lektionen och snabbt kunna komma in i sin process igen nästa gång vi ses.

I slöjden har jag inte någon större nytta av prov som underlag för bedömning då eleverna inte kan göra exakt som de lärt sig i varje arbete utan de måste förstå att anpassa varje handling till den aktuella situationen i undervisningen. De lär sig genom slöjd, inte om slöjd, och det är vad som händer i den processen som jag ska bedöma.

Ämnet bedömning är ju så fruktansvärt svårt, intressant och engagerande – allt på samma gång, och vid tillfällen kan jag tycka att det tar glädjen från att undervisa. Särskilt de där gångerna då både jag och eleverna blir stressade av att det blir långt mellan lektionerna. Detta är en situation jag gissar att jag delar med de flesta estetlärare.

Eva Söderberg

MEDVERKANDE – OLIKA BEDÖMNINGSUNDERLAG

Patrik Hernwall. © Foto: Erik Amkoff / UR

Patrik Hernwall
Forskare vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet. Min drivkraft i forskningen är att stötta barns egna röster, eller åtminstone att komma nära deras egna uttryck. Tematiskt är intresset riktat mot ytan mellan pedagogik och teknik, ett fält som saknar begrepp men inte relevans.

Helena Kvarnsell. © Foto: Erik Amkoff / UR

Helena Kvarnsell
Grundskolelärare i matte/NO/teknik på Björknässkolans högstadium i Nacka kommun. Helena gick ut Lärarhögskolan 1999 och har sedan dess använt datorer i klassrummet mer och mer, Hon funderar, föreläser och skriver om hur digitalisering lyfter skolan. Hon brinner för att alla elever ska ha rätt till datorers och internets fördelar i skolan.

Eva Söderberg. © Foto: Erik Amkoff / UR

Eva Söderberg
Lärare i slöjd och svenska år 4-9. Undervisar i slöjd på Vallhamra Skola i Partille och föreläser då och då om estetiska ämnen, framför allt slöjd och digitalisering. Väldigt intresserad av skolutveckling och pratar ofta och mycket om de praktisk estetiska ämnenas ställning i skolan.

Pernilla Ahlstrand © Foto: Privat

Pernilla Ahlstrand
Arbetar som teaterlärare och lektor på Holavedsgymnasiet i Tranås. Hon disputerade 2014 med avhandlingen ”Att kunna lyssna med kroppen – en studie av gestaltande förmåga inom gymnasieskolans estetiska program, inriktning teater”. Hon tjänstgör även viss tid på teaterlärarprogrammet vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Är intresserad av kunskapsteoretiska frågor, kollegialt lärande och teaterdidaktik.

TEMA: BETYG & BEDÖMNING
– OLIKA BEDÖMNINGSUNDERLAG

Muntlig redovisning, grupparbeten, filmproduktion, blogg, podd och så vidare. Det finns fler former av bedömningsunderlag än skriftliga prov.

Camilla Askebäck Diaz jobbar som lärare och förstelärare på Södermalmsskolan i Stockholm. Hon arbetar aktivt med digitala verktyg i sin undervisning och det är för henne en självklarhet att bedömningarna också sker just där.

– Ett datorspel kan vara ett utmärkt underlag för bedömning, trots att det inte alltid är helt uppenbart för eleverna själva, menar Camilla.

Programmet ser du i sin helhet på UR.se