Taggad: betyg & bedömning

SAMBEDÖMNINGENS EFFEKTER

Pia Thornberg © Foto: Erik Amkoff / UR

Argumenten för att sambedöma kan variera beroende på vem man pratar med. I samtal med lärare och rektorer handlar det ofta om att utveckla och förbättra undervisningen och om att ändra bedömningspraktiken till att omfatta en mer formativ bedömning. När man läser om skolan i medier handlar argumenten i större utsträckning om att öka likvärdigheten.

När jag föreläser eller diskuterar sambedömning brukar jag göra det utifrån begreppen samsyn och samstämmighet. Samsyn innebär att lärare tolkar och värderar styrdokumenten eller en elevprestation på samma sätt. Det kan till exempel innebära att man är överens om vad det innebär att föra ett utvecklat matematiskt resonemang och vad som skiljer det ifrån att vara ett väl utvecklat resonemang samt hur dessa skillnader kan ta sig uttryck i olika konkreta elevlösningar. Att lärare är överens i frågor som dessa behöver däremot inte betyda att man ger en elevlösning exakt samma poäng eller att man avger samma betyg. Detta kan exempelvis förklaras med att lärare lägger olika stor vikt vid olika bedömningskriterier eller att man har andra outtalade kriterier som påverkar bedömningen. Begreppet samstämmighet innebär däremot att olika lärare ger samma elevprestation samma omdöme, vilket inte nödvändigtvis betyder att lärarna har tolkat och värderat elevprestationen på samma sätt eller att de har samma utgångspunkt för bedömningen. Lärare kan till exempel ha olika uppfattningar om vad det innebär att föra ett utvecklat matematiskt resonemang men ändå ge en elevlösning samma omdöme.

Läs mer

MOT NYA UTMANINGAR

Anna Runberger © Foto: Erik Amkoff / UR

06:48, någonstans mellan Södertälje och Katrineholm. Ett snabbtåg genom ett mörkt och vått novemberlandskap. Jag tänker på onsdagseftermiddagen. Vilken ynnest det var att få tillbringa den med kollegor från andra delar av landet, och diskutera en så viktig fråga som sambedömning. Det visade sig tydligt att oavsett om man arbetar i år 3 på grundskolan eller år 3 på gymnasiet, är erfarenheterna av sambedömning väldigt lika, och vi ser samma nytta med det, både för elever och för lärare.

Mina erfarenheter är många när det gäller ämnet. Strukturerad sambedömning av nationella prov. Spontana sambedömningar av uppgifter eller muntliga redovisningar. Diskussioner om vad som ska bedömas och hur, och hur man formar uppgifter som är relevanta för en bra bedömning. Min bedömningskompetens utvecklas, min och mina kollegors samsyn ökar, vi öppnar upp för pedagogiska diskussioner även i andra sammanhang, genom vår erfarenhet av återkommande bedömningsdiskussioner. Så mycket gott det kan komma ur sambedömningen.

Men jag fick också lite att fundera på under vårt samtal. Vad är egentligen syftet med sambedömningen? Att ha det klart för sig är viktigt. Och ökar verkligen likvärdigheten? Nej, inte automatiskt. Hur kan man arbeta vidare för att lyckas bättre med det? tänker jag. Och hur kan man arbeta för samsyn bortanför den egna skolan? Det tycks finnas en föreställning om att det är ”lättare att få höga betyg på yrkesprogram”, vilket är problematiskt. Främst för eleverna som börjar gymnasiet med den inställningen.

Till stor del sker mycket sambedömning i mitt kollegie av slutprodukter. Hur kan man istället systematiskt arbeta med sambedömning under elevernas process, så de har nytta av den under arbetets gång? För i formativ anda arbetar vi med processer och respons för att utveckla och leda vidare. Och hur kan vi systematiskt arbeta med sambedömning live i klassrummet? Så många nya frågor som snurrar runt samtidigt som solen börjar gå upp och resan hem närmar sig sitt slut. Nya frågor och nya utmaningar. Just det som gör lärarprofessionen så spännande!

Anna Runberger

SAMTAL OM SAMBEDÖMNING

Annika Buregård Eklund © Foto: Erik Amkoff / UR

Vi, Pia, Magnus, Anna och jag, spenderade en eftermiddag tillsammans i URs studio. Vi har olika roller och erfarenheter av skolan och det blev ett spännande möte med intressanta samtal, både i och utanför studion. Vi var överens om betydelsen av det kollegiala samtalet, genom det får man syn på sin egen och andras praktik. “Vad gör jag?”, “Varför gör jag så?”, “Hur gör du?”, “Varför gör du så?” Ju mer samkörda vi lärare är desto lättare känner eleverna igen sig i bedömningen och desto bättre kan vi kommunicera med eleverna om vad vi förväntar oss dem. Eleverna känner sig trygga när de vet att vi lärare vet vad vi gör och de känner sig trygga när de vet att de kan få en annan lärares bedömning också om de ber om det.

Vad sambedömning är och skall leda till kan man diskutera. Pia, som gjort en forskningssammanställning av studier om effekten av Sambedömning, konstaterade att sambedömning nödvändigtvis inte behöver leda till likvärdig bedömning. Hon sa också att det finns en risk att tvång på likvärdig bedömning dödar samtalet och den starkaste vinner. Är det då Sambedömning? Detta är en fråga jag tänkt mycket på. Vi har en stark tro på att det som kan mätas tillräckligt noga leder till framgång. Tendensen i skolan idag, att mer och mer resurser läggs på att mäta, oroar mig. Jag tror att vi snart har uppnått en situation där vi i Sverige är världsbäst på att mäta – att vi inte är bra. Vad skulle hända om vi använde en del av de resurser vi idag använder till Nationella Prov till undervisning i stället? Jag fick en chock för ett par år sedan när jag såg hur mycket undervisning som försvinner pga NP i engelska 5. Eleverna skall ha muntliga diskussioner i grupper med två till tre elever per gång. I en normalstor gymnasieklass innebär det att minst 4 veckors undervisning försvinner. Vi måste inse att rättstrygghet och undervisningstid ibland står i motsättning, och att vi måste välja. Kanske behöver vi ha ett annat intagningssystem till Universitet och Högskola så att skolan kan fokusera på undervisningen och elevernas lärande?

Annika Buregård Eklund

ATT BEDÖMA SAMMAN

Magnus Blixt © Foto: Erik Amkoff / UR

”Men om man som lärare inte vill sambedöma, måste man ändå göra det?”

– var en av många viktiga frågor som ställs i programmet eller dess eftersnack. Mitt svar på detta är faktiskt:

Ja, det måste man. Som jag ser det ingår det i att vara en del i en lärarprofession vilken är större än en själv. Undervisning måste vara personligt grundad och bygga på samspel med aktuella elever. Men bedömning av elevers uppvisade kunskaper kan inte lämnas till något personligt, eleverna förtjänar en likvärdig bedömning oavsett vilka lärare de har. Gäller det betyg handlar det faktiskt om skarp myndighetsutövning – vilken i detta fall är unik då den inte går att överklaga – och därmed en fråga om rättssäkerhet. Men även yngre elevers kunskaper bedöms – och måste bedömas. All kunskap är verkligen inte lätt att mäta, men vi måste göra vad vi kan för att ge dem möjlighet att faktiskt låta oss bedöma den. Viktigt dock att påpeka att vi inte bedömer elever, utan deras uppvisade kunskaper.

Att vi gör bedömningar har flera syften och mål. En viktig funktion är förstås att ge både oss och eleven information om var elevens uppvisade kunskaper befinner sig, så att vi därmed har en grund för vad som behöver eller bör vara nästa steg. Bedömningen ger också oss lärare viktig information om hur vår undervisning fungerat och nått fram. Har den inte det måste vi ju fundera över vad vi kan förändra för att dels nå eleven nu, dels nå framtida elever. Samtidigt som undervisning måste bottna i ens person låter sig detta bäst göras tillsammans, i vardagen.

Jag finner det även märkligt att nationella prov ens får rättas av den lärare som genomfört dem. I anvisningarna står det att de gärna får sambedömas, fick jag råda skulle det vara ett krav. Inte minst för att det både jämnar ut arbetsbelastning, samtidigt som det ökar rättssäkerheten och sambedömning de facto ofta är riktigt bra kompetensutveckling. Nationella prov kan göras bra, om vi vill: Läs mer här!

Så tänker jag. Jag har inget problem med att någon argumenterar annorlunda, tillsammans kommer vi ju längre. På Glömstaskolan där jag arbetar kommer frågan dock inte vara om vi ska göra sambedömningar eller inte, frågan kommer att vara ”hur gör vi det på bästa sätt, för elevernas kunskapstillväxt?”

Magnus Blixt

MEDVERKANDE – SAMBEDÖMNING

Anna Runberger © Foto: Erik Amkoff / UR

Anna Runberger
Lärare på Almåsgymnasiet i Borås. Hon undervisar i svenska och historia och är sedan två år tillbaka förstelärare. Sedan tidigare har Anna lett skolutveckling kring formativ bedömning tillsammans med kollegor. Redan under utbildningen intresserade sig Anna för bedömningsfrågor.

Magnus Blixt © Foto: Erik Amkoff / UR

Magnus Blixt
Yrkesverksam grundskollärare på nystartade Glömstaskolan i Huddinge med 17 år som lärare på låg och mellan. 20% av tiden används till skolforskningsbevakning, föreläsningar, bloggande, twitter, fritidspolitik, egna barn, pedagogisk pub edcamp mm. Han brinner för att skapa en likvärdig och tidsenlig skola där varje unge kan finna och utveckla sin potential.

Annika Buregård Eklund © Foto: Erik Amkoff / UR

Annika Buregård Eklund
Lärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Har skrivit magisteruppsats om Lärande bedömning. Arbetar tillsammans med sin kollega med Skolutveckling inriktat mot Lärande Bedömning med hjälp IKT. Hon ser som det viktigaste målet med sitt arbete att hjälpa eleverna att bli självständiga i sitt lärande.

Pia Thornberg © Foto: Erik Amkoff / UR

Pia Thornberg
Universitetsadjunkt vid Högskolan i Kristianstad och har en bakgrund som grundskollärare i årskurs 7-9 i matematik och no-ämnena. Har skrivit en masteruppsats om sambedömning och likvärdighet, ”Kan sambedömning leda till en mer likvärdig bedömning och betygssättning?”. Har ett särskilt intresse för frågor som rör bedömning och hur denna kan användas för att stimulera elevers och studenters lärande och få dem att vilja fortsätt lära och utvecklas.

TEMA: BETYG & BEDÖMNING
– SAMBEDÖMNING

Hur kan skolan jobba med sambedömning? Och kan det kollegiala arbetet bidra till en mer likvärdig bedömning?

Carina Wikström är lärare på Slottegymnasiet i Ljusdal. Hon menar att likvärdigheten ökar när lärarna gör sambedömning både inom lärarkollegiet på hennes gymnasium och tillsammans med lärare på andra skolor i kommunen.

– Vi samarbetar väldigt mycket och diskuterar väldigt mycket så att vi vet att vi tolkar kunskapskraven på rätt sätt, säger Carina.

Programmet ser du i sin helhet på UR.se