Taggad: Samuel Engelhardt

TEMA: BREDDA NORMERNA
– I KLASSRUMMET

Åsa Hemborg, Sammy Vallgren, Marcus Eriksson, Robin Aronsson och Samuel Engelhardt. Foto: Lil Trulson/UR
Åsa Hemborg, Sammy Vallgren, Marcus Eriksson, Robin Aronsson och Samuel Engelhardt. Foto: Lil Trulson/UR

Hur bemöter du som lärare uttryck för fördomar eller extrema åsikter i skolan?

Lärlabbet Student besöker Järvenskolan Tallås i Katrineholm och studenten Tommie Campell på en lektion där han ska testa att ha ett normkritiskt perspektiv för att väcka diskussion i klassen – om vem som har makt och inte…

Medverkar gör även Sanna Silow, Sammy Vallgren, Marcus Eriksson, Robin Aronsson och Samuel Engelhardt.  Programmet ser du i sin helhet på URskola.se

EFTERSNACK – ANSVAR

Samtalet fortsätter. Hur ser ansvaret ut när mobbning är ett faktum? Och har eleverna något ansvar?

Ta del av panelens eftersnack! Eller se programmet i sin helhet på UR.se

Medverkar gör Daniel Gausel, Pia Kangas, Samuel Engelhardt och Margareta Öhman.

SLAKTARTOBBE FINNS ÖVERALLT

Redan innan jag rundade hörnet till skolgården, hörde jag de välbekanta glåporden från mina plågoandar. Jag stannade till och minns att jag tänkte. Vem är det de ger sig på nu? Jag har ju inte kommit ännu? Försiktigt gick jag runt hörnet och där stod den vanliga ringen, med Slaktartobbe ett steg framför vänd mot en liten kille, med sned näsa och högt uppdragna axlar. Slaktartobbe gick på i god Slaktartobbestil och körde med sina hot och tjuvnyp.

I samma ögonblick kom jag på att det skulle komma en ny kille till klassen och detta var det mottagande han fick.

Min reaktion förvånar mig fortfarande. Man kan ju tycka att jag skulle pusta ut och tycka det var skönt att kanske någon annan skulle ta min plats i hackordningen, men så blev det inte. Jag gick rakt in i ringen, tog den nye i armen och gick därifrån med honom.

Detta måste sägas. I vår klass åk 7 gick en idrottskille. Han stod ovanför allt som hände i klassen. Han spelade handboll i stadslagen ända upp till åk 9. Alla ville hänga med honom, men han umgicks mest med åttorna och niorna. På lektionen som följde kom han fram till mig och frågade om vi ville grupparbeta med honom. Så jag, den nye, Fnosk (ytterligare en udda typ) och stjärnan bildade en ny konstellation som höll upp i vuxen ålder. Den mobbing som för min del pågott i ungefär ett år upphörde. Det var som när man vaknar ur en dröm. Mycket påtaglig för att plötsligt försvinna som om det aldrig funnits och bara lämna förnimmelser av obehag efter sig.

Visst kan det ses som en solskenshistoria att några udda typer hittar varandra och som grupp skapar förändring, att de blir så starka tillsammans, att trakasserierna upphör. Allt detta för att en högstatusperson tar ställning. För min del var det förmodligen livsavgörande, att jag fick möjligheten att lämna min roll som hackkyckling och skapa någorlunda normala relationer till människor i min omgivning och även till mina antagonister, även om ingen av dem blev någon närmare vän.

Jag genomlevde mitt år som mobbad, utan att jag minns att det fanns en enda vuxen som visste om vad som pågick. Ingen på skolan och jag berättade ingenting hemma.

Nu kommer vi till kärnfrågan. Var finns alla vuxna när det bildas bildliga ringar runt vissa elever? Visst finns det vuxna som är kloka och ser vad som händer och som agerar som de vuxna förebilder de skall vara. Det finns också vuxna som ser men väljer att inte agera och så finns det många som saknar erfarenheter av frågan och därför inte förstår vad som pågår. Slutligen de värsta av alla. De som bidrar eller som är orsaken till att någon utsätts. Jag har sett och varit med om hur lärare medvetet kränkt elever och därmed legaliserat andra att göra detsamma. I min klass hade vi en vikarie. Hon hade givit klassen uppgiften att skriva en berättelse. En elev hade vi sagt idag var dyslektiker. När vikarien skulle lämna tillbaka de rättade uppsatserna, satte hon sig på elevens bänk med ryggen mot eleven. Väl på plats läste hon upp elevens berättelse med alla fel som hen skrivit. Vid särskilt svåra fel gjord hon konstpauser för att skratta tillsammans med klassen.  Slaktartobbe finns överallt och för att någon nått vuxen ålder betyder inte att hen är vuxen.

Det är inte bara önskvärt att målmedvetet arbeta med attityder från tidig ålder utan vi är också enligt vårt uppdrag ålagda att göra detta. Men tyvärr kommer undervisningen ofta bort eller presenteras mycket fragmentariskt utan något sammanhang. Återigen saknar det strukturell betydelse. Slutsatsen blir att arbete med attitydförändring måste vara organiserat, strukturerat från tidig ålder, ständigt pågående och omfatta alla som vistas i miljön för att någon förändring skall kunna ske.

Hur ska detta gå till? Hur når man ut? Hur bevarar man kontinuiteten? Och många fler frågor dyker upp som kräver svar. Tyvärr finns ingen ”Ställa allt tillrätta” app, eftersom varje situation och händelse är unik och kräver sin unika lösning. Var och en måste förhålla sig till problemställningen utifrån sina egna erfarenheter och jag skall inte säga att det ena är bättre en det andra, men om det är svårt att veta hur man skall förhålla sig till det man tvingas ta ställning till, när en elev kommer och berättar, föreslår jag att – stanna upp ett ögonblick, byt plats med eleven och fråga dig själv, hur du skulle vilja bli behandlad exakt i den stunden. Svårare en så behöver det inte vara.

Samuel Engelhardt

MEDVERKANDE – ANSVAR

 Daniel Gausel 1x1
Daniel Gausel

Biträdande rektor på Östra Grundskolan. Arbetar för ett likvärdigt likabehandlingsarbete i Huddinge kommun.
likabehandling.pedagoghuddinge.se
@danielgausel

Pia Kangas 1x1
Pia Kangas

Gymnasielärare i svenska och historia. Jobbar med skolutveckling, skriver och föreläser. Tilldelades 2009 Natur och Kulturs lärarpris för sitt normkritiska arbete tillsammans med kollegan Lotta Björkman.

Samuel Engelhardt 1x1
Samuel Engelhardt
Specialpedagog och utvecklingslektor på Angeredsgymnasiet. Arbetar med projektet Angeredsutmaningen, som syftar till att etablera långvariga samarbeten mellan skola och näringsliv/stiftelser/ideella organisationer och samhället i sig. Utsedd till ”Årets Eldsjäl” 2014 av Emerichfonden.

margareta förel
Margareta Öhman
Psykolog, familjeterapeut och barnkulturvetare. Arbetar med barns relationsarbete, lek- och  kamratkulturer, och är författare till ”Hissad och dissad – om relationsarbete i förskolan”.